Caroline Johansson

Vi vet egentligen vad som är bra och dåligt för oss, vi vet vad vi vill ha ut av en relation och vad som är ett big no no. Ändå så har vi alla varit där någon gång, fast i något som är så jävla fel för oss och som gör att vi inte ens kan se oss själv i spegeln utan spyr av synen av ens ansikte. Så har jag haft det, jag har till och med varit fast i något som förändrade hela mig. Jag tror inte att människor är mörka från grunden, men jag är nu helt övertygad om att händelser vi är med och lever i formar oss. Jag har aldrig känt mig så ful eller dålig eller förbannad på världen som i min förra relation. Den relation som jag skröt om för världen, den som skulle vara föralltid. Jag blir så himla ledsen när jag tänker på att jag tillät mig själv att krascha så totalt. Jag kunde säga till han, mannen i mitt liv, hur dåligt jag mådde utan att jag ens visste varför. Jag var blind, helt totalt blind för det som skedde rakt framför ögonen på mig, jag kunde inte se hur olycklig jag blivit för det enda jag ville vara var ju att vara lycklig med honom. 

Idag när jag tittar mig själv i spegeln så gillar jag det jag ser,  och ne jag är inte perfekt, jag har skavanker och jag är inte felfri, men jag gillar mig själv och jag tål mig själv igen. Jag gillar att vara i mitt egna sällskap, jag är hellre ensam med mig själv än med människor som gör mig så olycklig, människor som jag tillåter att vara i mitt liv och som förändrar mig. Men nu är det slut med det. Mitt i all sorg över att förlora sin stora kärlek, den som var så självklar så känner jag hopp och lycka, jag ser en framtid där jag inte behöver vara bitter eller negativ, där ingen behöver definera mig, ingen kan tala om för mig vad jag är och inte är utan det är bara jag som styr det. 

Världen, som varit en mörk plats i mina ögon så länge har plötsligt blivit vacker, små saker som frost på fönstren , eller en lövhög fylld med vackra färger räcker för att min dag ska kännas meningsfull och fin, 

vännerna som jag har runt omkring mig, dem är oslagbara och valda med omsorg. De behandlar mig med respekt och de älskar mig och alla mina skavanker. 

 

Idag gjorde jag något som gick mig att växa säkert 1000 meter, jag gick utanför min bekvämlighetszon och det var så jävla läskigt och spännande på samma gång. Men hur läskig det än var så växte jag, jag kände hur min självkänsla fick sig en boost och hur jag kände " Jag tar mina egna beslut utefter vad jag vill och ingen kan ha en åsikt om det"

 

Det var fantastiskt.