You found me.

19 år, helt inställd på hur fantastiskt livet är. Äntligen kunde jag se det med tydliga gröna ögon, jag såg hur vackert allt omkring mig var, och jag struntade i alla negativa tankar. Jag var upp över öronen förälskad i någon som aldrig kunde älska mig tillbaka även om jag bad på mina bara ben.
Jag ville veta så mycket om han kände som jag just då, men jag var för rädd för att fråga för att få fel svar.

Sedan kom den där dagen, när han satt i bussen, och av någon anledning la jag märke till honom, ibland tror jag att det kanske bara var en slump men oftast vet jag att det helt enkelt bara var ödet.
Våra vägar skildes en kort stund innan de plötsligt var en och samma igen, påväg till samma mål.
Det är konstigt att se tillbaka på det idag, för man har så konstiga tankar om människor man inte känner. För första gången tror jag även att jag aldrig tänkte längre än att han var en människa. Att han, av ren slump var på samma plats som jag vid samma tidpunkt.

Den där andra pojken som jag trodde var rätt blev plötsligt bara helt fel. Förr i tiden hade jag nog accepterat att älska 100 % men bara få 30 tillbaka, men inte då, inte nu. Jag visste vad jag ville och det var endast 100 jäkla % tillbaka.

Med han ute ur bilden var jag inte ens lite trasig, kärlek är det finaste jag vet, men bara om det är på riktigt.

Plötsligt, utan att egentligen tänka efter satt jag där natt efter natt i hans soffa, i hans närhet, lyssnade på samma musik, andades samma luft, skrattade och grät, var ärlig och ville aldrig ljuga.
Jag önskar att jag kunde ge det någonslags logisk förklaring, men det här har aldrig varit logiskt, det har bara varit kärlek.

Han är den som kysser mig på pannan när alla ser på , han är den som värmer mig när jag säger att jag fryser. Han är den som dansar galnare än jag och som torkar mina tårar gång efter gång. Han är den som får mig att skratta så jag får ont i magen, får mig att le utan anledning, säger hur mycket han älskar mig med enbart hans blick. Allt det där man drömmer om, som åtminstone jag alltid drömt om. Det här är kärlek utan gränser, utan logik, utan frågor. Han är min själsfrände, min bästavän, min pojkvän, min livspartner, mitt allt.
Jag älskar honom.
han hittade mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0