tell me that you'll open your eyes.

Det är tungt, svårt och frustrerande.
vad ska jag känna när jag inte vet vad han känner? hur långt skall jag våga falla innan han antingen fångar mig eller låter mig krascha i marken. Det gör ont, jag vet hur ont det gör. Det är ju det här jag velat undvika. Jag vill inte ha osäkert. Jag vill ha säkert, jag vill veta att han ska vilja ha mig exakt lika mycket som jag vill ha honom.
Jag vill inte ge hundra och få tjugo tillbaka.
Jag vill ha förbannat mycket kärlek för jag ger förbannat mycket kärlek.
Det skall vara rättvist.
Just nu är jag i ett jävla mellan läge där han en dag hör av sig och den andra inte ger ifrån sig ett ljud.
Fan, om han bara visste att jag längtar efter att få somna bredvid honom.
han snarkar, vet ni det? han snarkar och jag hatar snarkningar, jag kan inte sova då. Jag ligger vaken och hör hans snarkningar. Men det gör inget att jag är jätte trött dagen efter, för jag har fått sova bredvid honom, med hans armar runt min midja. med hans varma kropp intill min kalla. 
han är så jävla fin, och jag är så himla kär.
Men jag vet inte om det här kommer hålla. och isåfall kommer jag bli trasig, jag vill inte bli trasig.
jag vill vara hel, jag vill vara hans, jag vill vara kär.
så varför kan han inte bara höra av sig och be mig vara där inatt, intill hans kropp som gör så att mitt hjärta slår dubbelslag. Så att jag får ligga och le när jag ttitar på när han sover.
varför?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0