Total förälskelse spränger allt som kallas sunt förnuft.
Det känns som när man blir riktigt förälskad i någon slutar hjärnan att fungera, det är svårt att tänka ett steg längre.
Svårt att tänka efter vad man egentligen håller på med. Det kanske inte är så konstigt när allt man kan tänka på är personen i fråga. Helt plötsligt sitter man och förstår inte hur man kunde göra så obetänksamma saker och sedan förstår man att hjärnan raderar allt sunt förnuft när man är förälskad. Man är alldeles för kär för att man ska hinna tänka efter, man tänker inte på att ta det lugnt, man vill bara ha mer. Mer kyssar och kärlek och man vill aldrig vara ifrån den där personen, lugn är det sista man kan vara med så mycket känslor i kroppen. Det är nog helt omöjligt att bromsa sig när man vet exakt vad man vill och känner. Det är svårt att stanna upp och tänka " jag borde ta det lugnt nu"
man kör 100% och helt plötsligt är man ensam och håller sitt hjärta i händerna som enbart är krossat till tusen skärvor. Hur kan man vara så obetänksam? varför tänker man inte klart och varför i helvette ska man bli så pass kär om det ändå ska göra så jävla ont att förlora det sedan?
För att det är värt det? för att man måste bli sårad för att sedan lära sig något?
nej, för att man inte kan bromsa när känslorna satt igång, alla linjer suddas ut och man vågar, man vågar älska tills hjärtat blöder. För att när man känner så pass mycket för en annan person, även om det bara varar i ett par veckor, så är det så jävla värt det även om man inte lär sig ett skit av det.
Svårt att tänka efter vad man egentligen håller på med. Det kanske inte är så konstigt när allt man kan tänka på är personen i fråga. Helt plötsligt sitter man och förstår inte hur man kunde göra så obetänksamma saker och sedan förstår man att hjärnan raderar allt sunt förnuft när man är förälskad. Man är alldeles för kär för att man ska hinna tänka efter, man tänker inte på att ta det lugnt, man vill bara ha mer. Mer kyssar och kärlek och man vill aldrig vara ifrån den där personen, lugn är det sista man kan vara med så mycket känslor i kroppen. Det är nog helt omöjligt att bromsa sig när man vet exakt vad man vill och känner. Det är svårt att stanna upp och tänka " jag borde ta det lugnt nu"
man kör 100% och helt plötsligt är man ensam och håller sitt hjärta i händerna som enbart är krossat till tusen skärvor. Hur kan man vara så obetänksam? varför tänker man inte klart och varför i helvette ska man bli så pass kär om det ändå ska göra så jävla ont att förlora det sedan?
För att det är värt det? för att man måste bli sårad för att sedan lära sig något?
nej, för att man inte kan bromsa när känslorna satt igång, alla linjer suddas ut och man vågar, man vågar älska tills hjärtat blöder. För att när man känner så pass mycket för en annan person, även om det bara varar i ett par veckor, så är det så jävla värt det även om man inte lär sig ett skit av det.
Kommentarer
Trackback
