Caroline Johansson

När dina läppar rörde vid mina första gången var det som på film,
fast bara nästan.
Det var inte pågrund av att vi äntligen fått varandra
eller för att vi hade återförenats
Eller för att vi älskade varandra
Det var bara en enkel kyss som egentligen inte fick betyda något
Det var ganska kylig  kväll i Januari
Jag var precis på väg att åka ifrån dig så du la dina händer runt mitt ansikte
Du stirrade in i mina ögon sedan lutade du dig sakta mot mig
Jag ställde mig på mina tår och mötte din rörelse
Jag hade aldrig fantiserat om vår första kyss
Hade aldrig skapat bilder i mitt huvud om hur det skulle se ut
Det var kanske därför den var så perfekt så jag tappade andan
Dina läppar var mjuka och varma
Det var en försiktig kyss
Det var som att du kysst mina läppar flera gånger förut
Som att du visste exakt hur du skulle göra för att det skulle bli bra
Det var inte en såndär klumpig första kyss som det ibland kan bli
Det var aldrig frågan om vilket håll man skulle luta huvudet åt
Om man skulle blunda eller titta
Puta med läpparna eller bara slappna av
Det var som att du kysst mina läppar tusen gånger förut
Sedan kysste du mig två gånger till
På bussen hem spelade jag upp bilden i huvudet om och om igen
Jag ryste av välbehag
Jag ryste av känslan av att blivit kysst av dig
Jag ryste pågrund av den mest perfekta kyssen jag fått
Jag ryste av tanken på att du aldrig skulle få vara min
Sedan vände jag blicken ut i den svarta natten och stängde mina ögon.