nattskräck

Jag hade tänkt somna men jag fick såklart nattskräck, måste förklara lite så ni förstår..
det är faktiskt förbannat otäckt..
först somnar jag in, och helt plötsligt händer något, så jag "vaknar" sen när jag försöker röra på mig kan jag inte, som att jag ligger i cement, sen försöker jag förjäves i drömmen att vakna, det känns som att jag skakar andas snabbare och sånt.. sen börjar jag om på samma ställe igen, uppvaknandet ser likadant ut, jag ser ut genom mitt fönster precis som första gången, sen försöker jag röra mig, men då hör jag massa ljud som att ngn är i mitt rum..
skakar och so on sen är jag där igen , öppnar ögonen och ser fönstrt.. sen så lyckades jag ta mig ur sängen, så jag var övertygad om att jag vaknat, men då går jag ut ihallen och då står det någon där, och jag pratar med ngn annan som måste kolla, men den säger att det inte står ngn där, det dunkar i mitt huvud högt, som att hjärtslagen sitter där.. sen hörs ett ljud utanför lägenheten och jag slår upp ögonen på riktigt..

alltså det är värre än en mardröm, jag kan inte skilja på om jag sover eller är vaken.. det är fruktansvärt.. jag drömmer hellre en hemsk dröm som jag sedan kan vakna upp snabbt efter än ligger och tror mig vara vaken tills jag inser att jag inte kan röra mig, jag vet ju att när jag inte kan röra mig så är det något fel, då är jag itne vaken..
och sen får jag kämpa tills jag vaknar...
Och när jag väl vaknar tror jag att jag fortfarande sover, jag minns inte sekunden när jag vaknar, det är som en blackout för mig.. minns inte när jag slår upp ögonen och vad jag gör då...


jag kan inte somna om nu på en gång, så jag tänkte skriva av mig allt jag kände nu sekunderna efter uppvaknandet. ni kan ju föreställa er hur det känns att vara vaken när man sover, det är fan i mig ruskigt hemskt...
jag är lite yr nu och lite rädd för att somna om...

såna här stunder som det inte hade varit något fel med att ha någon att krypa  intill och känna sig trygg hos.. mitt rum är inte speciellt stort, men just nu känns det som att det är millångt åt alla hållen.. jag vill inte vara kvar här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0