Hur vet man att man är kär?

”Hur vet man att man är kär?”

Igår pratade jag med en vän länge i telefon, så frågar hon plötlisgt.

”Hur vet man att man är kär i någon?”

Det finns nog tusen olika svar på det, jag tror att kärlek är så himla personlig och så svår att svara på. Jag kunde inte svara något bra för jag vet verkligen inte svaret på den frågan själv, men jag svarade    ”Jag tror att man känner det”. Men hur vet man egentligen?

Är det när man spenderat så pass mycket tid med en person så man blivit så pass van vid deras sällskap så man ser det som kärlek att ha dem nära?  Är det kärlek när du inte längre kan leva utan personen, och om det är så varför kämpar vi så hårt med att vara självständiga när vi är singlar om vi ändå skall gå tillbaka till att vara så beroende av någon igen? Inte konstigt att vi kraschar totalt när vi blir dumpade eller att vi blankt förnekar att vi inte längre känner något i vår relation om vi är så beroende av någon annan. Och hur kommer det sig att man kan känna sig så kär i en person, en sådan connection till en annan när det ibland är så att den andra inte känner så tillbaka? Är det så att män är från Mars och har en hel annan syn på vad kärlek är än vad vi kvinnor har och är det möjligt att hitta någon som ser på kärlek på samma sätt som en själv?

Den största frågan jag ställer mig är när man faktiskt har listat ut att man är kär i någon och helt plötsligt så är man inte kär längre, var har kärleken tagit vägen då? Är det universums svarta hål som bara sugit till sig allt? Vissa säger att kärlek är något man måste jobba med för att hålla glöden vid liv medan andra säger att om man är kär så är man bara det och då är det enkelt, jag tycker att båda alternativen låter alldeles för komplicerade för att man skall kunna få svar.
Det här med att det bara finns en för oss tycker jag förövrigt bara är skit snack, för jag har kanske bara levt 22 år men jag vet att det finns fler än 1 för oss men att de finns för oss olika perioder i våra liv. Den personen som var "rätt" för mig när jag var 14 skulle aldrig vara rätt för mig nu när jag är 22, men jag vill inte heller säga att han aldrig var rätt för mig för just där och då var han ju faktiskt det. 

Jag vet fan inte vad jag ska svara på hur man vet att man är kär, jag vet inte. Kanske är det som jag sa, att man bara känner det. Jag tänker i alla fall inte sluta tro att jag har åtminstone en till kärlek kvar att möta i mitt liv, var, när och hur återstår att se. Jag återkommer  också då med svar på hur man vet.

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0