May angels lead you in.

Idag har det gått tre år. 
Så idag får det göra ont, idag får det kännas ända in i benmärgen, idag får man vara ledsen.
 
Sedan reser man på sig igen, tar taget om en ny dag och klarar av den. Jag kommer fortfarande ihåg din röst, ditt skratt, dina sista ord till mig. Jag minns det än, och så länge som jag gör det så är det okej. 
Livet är inte rättvist, och ibland så kan man inte göra något åt det som drabbar en. 
 
Idag så saknar jag dig och det är okej. 
Jag hoppas du har det bra där uppe bland molnen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0