sunday.

Jag kan inte låta bli att bli fövånad när jag ser att han gått tillbaka till den som var anledningen till att vi aldrig riktigt kunde bli vi. Hon som var anledning till att han var stängd. 
Men samtidigt är jag inte alls förvånad, det känns inte som någon världsnyhet att vi har en tendens att falla tillbaka i gamla spår, och jag förstår. Vi vet ju vad vi haft, vad vi kan förvänta oss av dem, men vi har ingen aning om vad andra kan ge och vi vågar inte riktigt försöka ta reda på det heller för vad är mer skrämmande än att falla pladask för någon som sedan inte alls är som vi förväntat oss, och visst är det ändå ett jävla jobb att släppa in någon ny på livet när folk som nogväl behandlat oss riktigt kasst men som vet ens mörkaste sidor? jotack, jag förstår det. Kanske tycker jag bara att det är en himla tragedi att personer som man vet skulle kunna göra någon annan  lycklig istället för att de ramlar tillbaka till de människor som är anledningen till att man är så jävla paj inombords, men nog är det enkelt alltid.
 
Jag vet ju själv precis hur det är. När han står där med sina jävla ursäkter och löften om att denna gång blir annorlunda. Det är ju lätt att leta fram de där känslorna och damma av dem för att sedan tro att man nu kommer leva lyckliga i alla sina dagar. 
Varför kan vi inte bara tro att om vi bara väntar lite längre, hoppas, tror, vågar längta, så kommer vi tillslut hitta vår prins-essa i en skimrande rustning istället för någon som egentligen inte ens är värd ens uppmärksamhet längre? 

Well, det är väl på grund av denna enkelhet, tillgänglighet och denna eviga tro om förändring, för nog vill man hoppas att den som fick ens hjärta att hoppa tresteg ska ha förstått sina misstag och brister och äntligen blivit en bättre människa som inte kan leva utan ens kärlek.
 
Jag önskar det var så, jag hoppas det är så i vissa fall. Jag hoppas att det finns de som är villiga att göra vad som helst för att få leva med den man inte kan tänka sig leva utan  istället för att gå i rädlsan om att ingen någonsin kommer vilja ha en igen. 
 
Jag hoppas det är så för dig, att allt är bra nu igen och att du inte kommer träffa någon om några år och göra samma sak mot henne som du gjorde mot mig, att du åtminstone kommer vara hel och redo för att falla flera våningar ner i kärlekens underbara bubbla...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0