Att ta steget till nästa fas.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag kan inte.
Så känns det när det helt plötsligt är slut, över.
Man försöker greppa tag i det som finns kvar, minnen, känslor, allt allt allt.
Det går knappt att andas och verkligheten känns plötsligt som en jävla mardröm.
Man tror att det aldrig ska kunna bli bra igen för att man inte är med honom längre
och man vet att det är bra om man har honom
folk säger att det kommer gå över och du kommer hitta någon annan, någon bättre
hur fan ska man kunna lita på något som kommer bli? man är 100% säker på det som har varit, det som är, det man känner just nu och inte fan är det att man vill ha någon bättre
Hur går man då vidare från allt?
Jag tror att man först och främst måste acceptera smärtan. Man måste säga till sig själv att det är okej
att vara ledsen. Det är okej att försöka hämta andan mellan gråtatackerna
och det är okej att få en klump i magen när man ser honom med en annan tjej
Det är däremot inte okej att tänka att han har hittat någon bättre nu och att du aldrig kommer göra det.
Det spelar egentligen ingen roll vad som händer sedan, det är viktigt att vara i nuet.
Det är också viktigt att se det fina i det fula, att komma ihåg att man en gång skrattat med den där personen
att man en gång har älskat.
Och sedan får man se det för vad det är, för det tog troligtvist inte slut på grund av att ni älskade varandra för mycket
eller för att det var meningen att ni skulle vara tillsammans.
Man måste bara acceptera alla sådana delar. Det var fint, det var inte längre så fint och det tog slut.
Men tro mig, det blir fan aldrig bättre av att hata eller ångra sig. Att ångra sig är bara slöseri med sådan energi som man måste lägga på annat.
Hata inte det du en gång älskat.
Om man accepterar och försöker se det från den ljusa sidan så känns det lite bättre.
sedan måste man försöka bita ihop, man måste försöka dra sig ur sängen de dagar man helst vill ligga kvar och stirra in i väggen. Man måste säga ja när ens kompisar vill hjälpa en och få en att må bättre.
och man måste tillåta sig själv att skratta. För det är så skönt att skratta när man känner sådan smärta, för då vet man att man fortfarande lever.
Sedan måste man, hur jobbigt det än låter, sluta titta på hans bilder, sluta ta reda på vad han gör och känner.
Det blir inte bättre, man mår bara sämre av att se att han är med hans polare och hans liv går vidare som att du bara var ett blyertsstreck i hans bok som han lätt suddade ut
Det kanske bara är hans sätt att gå vidare och tackla situationen.
men det gör dig ändå bara förbannad av att se.
Sedan tycker jag också att man ska försöka se allt bra med singellivet och då menar jag inte " åh nu kan jag strula med alla killar på krogen" utan mer att man har tid med sådana saker som man kanske inte riktigt hann med i förhållandet eller så kan man göra saker som man ville hinna med under förhållandet men aldrig riktigt gjorde. och sedan, helt ärligt! vet ni hur jävla skönt det är att lägga sig och bre ut sig över hela sängen när man verkligen är medveten om hur skönt det är? pröva det! för det äger.
... och det äger faktiskt att man kan strula med hela världen om man vill det.
Sedan tror jag att alla har sina egna lösningar på problemen, vissa bränner allt som har att göra med honom, medan andra lägger allt i en liten låda som de sparar bara för att det kan vara roligt att ha kvar.
Men för att ta sig steget till nästa fas tror jag att man måste tillåta sig själv att vara trasig men även komma ihåg vilka möjligheter allting har och att man faktiskt är kickass bra. Det var bara inte ett kickass förhållande!
säger som veronica maggio " finns det en så finns det flera"
adios
Så känns det när det helt plötsligt är slut, över.
Man försöker greppa tag i det som finns kvar, minnen, känslor, allt allt allt.
Det går knappt att andas och verkligheten känns plötsligt som en jävla mardröm.
Man tror att det aldrig ska kunna bli bra igen för att man inte är med honom längre
och man vet att det är bra om man har honom
folk säger att det kommer gå över och du kommer hitta någon annan, någon bättre
hur fan ska man kunna lita på något som kommer bli? man är 100% säker på det som har varit, det som är, det man känner just nu och inte fan är det att man vill ha någon bättre
Hur går man då vidare från allt?
Jag tror att man först och främst måste acceptera smärtan. Man måste säga till sig själv att det är okej
att vara ledsen. Det är okej att försöka hämta andan mellan gråtatackerna
och det är okej att få en klump i magen när man ser honom med en annan tjej
Det är däremot inte okej att tänka att han har hittat någon bättre nu och att du aldrig kommer göra det.
Det spelar egentligen ingen roll vad som händer sedan, det är viktigt att vara i nuet.
Det är också viktigt att se det fina i det fula, att komma ihåg att man en gång skrattat med den där personen
att man en gång har älskat.
Och sedan får man se det för vad det är, för det tog troligtvist inte slut på grund av att ni älskade varandra för mycket
eller för att det var meningen att ni skulle vara tillsammans.
Man måste bara acceptera alla sådana delar. Det var fint, det var inte längre så fint och det tog slut.
Men tro mig, det blir fan aldrig bättre av att hata eller ångra sig. Att ångra sig är bara slöseri med sådan energi som man måste lägga på annat.
Hata inte det du en gång älskat.
Om man accepterar och försöker se det från den ljusa sidan så känns det lite bättre.
sedan måste man försöka bita ihop, man måste försöka dra sig ur sängen de dagar man helst vill ligga kvar och stirra in i väggen. Man måste säga ja när ens kompisar vill hjälpa en och få en att må bättre.
och man måste tillåta sig själv att skratta. För det är så skönt att skratta när man känner sådan smärta, för då vet man att man fortfarande lever.
Sedan måste man, hur jobbigt det än låter, sluta titta på hans bilder, sluta ta reda på vad han gör och känner.
Det blir inte bättre, man mår bara sämre av att se att han är med hans polare och hans liv går vidare som att du bara var ett blyertsstreck i hans bok som han lätt suddade ut
Det kanske bara är hans sätt att gå vidare och tackla situationen.
men det gör dig ändå bara förbannad av att se.
Sedan tycker jag också att man ska försöka se allt bra med singellivet och då menar jag inte " åh nu kan jag strula med alla killar på krogen" utan mer att man har tid med sådana saker som man kanske inte riktigt hann med i förhållandet eller så kan man göra saker som man ville hinna med under förhållandet men aldrig riktigt gjorde. och sedan, helt ärligt! vet ni hur jävla skönt det är att lägga sig och bre ut sig över hela sängen när man verkligen är medveten om hur skönt det är? pröva det! för det äger.
... och det äger faktiskt att man kan strula med hela världen om man vill det.
Sedan tror jag att alla har sina egna lösningar på problemen, vissa bränner allt som har att göra med honom, medan andra lägger allt i en liten låda som de sparar bara för att det kan vara roligt att ha kvar.
Men för att ta sig steget till nästa fas tror jag att man måste tillåta sig själv att vara trasig men även komma ihåg vilka möjligheter allting har och att man faktiskt är kickass bra. Det var bara inte ett kickass förhållande!
säger som veronica maggio " finns det en så finns det flera"
adios
Kommentarer
Trackback
