när det blir svårt.

Det känns så oerhört jobbigt att två av mina närmaste vänner ska åka iväg.
villintedet.
Det är i alla fall inte slutet, det är bara början, början på något långvarigt.
dem kommer alltid alltid alltid finnas i mina tankar och de kommer minsann inte komma
undan min kärlek var dem än är. Vi kommer ses igen, flera flera gånger igen.
De är mina bästa och kommer förbli det!
Jag försöker att låta bli att tänka på det för jag blir så jäkla ledsen då, men dagen D närmar sig
och det gör mig panikslagen.
Ett år innan jag får träffa Kristoffer igen.
Ett år.
12 månader.
365 dagar.

Det är tur att man inte kan dö av saknad för då skulle det ske!
Och Emely ska jag åka och hälsa på så ofta jag kan och har pengar.
Det blir bra, hon och jag i en helt annan stad med nya människor.
Världensbästaemely!

Nu är det dags för mig att bita ihop i 4 dagar till och åka tillbaka till Hörnefors.
På fredag är det över över över. Åh va jag längtar!!!!!

nu måste jag packa lite grejer.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0