Det var sista gången jag såg dig.

När det slår mig att jag har förlorat en vän, en person som jag skrattat tillsammans med, varit arg på, pratat med och gråtit med. När det slår mig så är allt jag kan känna en stor tomhet.
Det har snart gått ett år, ett år.
Tiden bara går men den där dagen känns exakt som igår. Minns känslan som slog mig sönder och samman.
Minns paniken och förnekelesen, minns hur ont det gjorde
Minns tårarna, minns hur jag fick hålla om mig själv för att inte falla till bitar
minns hur jag tappade andan av gråten,
minns smärtan, för den känner jag ännu, varje dag, varje gång du passerar mina tankar, varje gång då jag tänker på dig..

Det var en dag i April, jag var på väg hem från skolan när jag mötte dig.
Du hade precis passerat bron och du log ditt stora leende när du såg mig.
Vi stannade och pratade, jag berättade om mitt krossade hjärta, jag berättade tills tårarna kom
sedan sa du " han är en jävla idiot, du förtjänar bättre!"
Jag minns inte allt vi pratade om, men jag minns dem orden. Hur dem värmde i mig, hur de gav mig hopp
Hur mycket sanning som fanns i orden.
Sedan kramade du mig.
Dina kramar..
dina kramar är oslagbara, de känns ännu i min själ. jag kan minnas hur dem kändes,ingen annan människa kan komma i närheten av den sortens kram. Ingen kan kramas som du.
Ingen.
Det var en kall dag i April, men när du kramade mig så blev det plötsligt varmt och tryggt.
Du var som en stor björn som man kunde luta sig emot.
Jag glömmer aldrig den dagen, glömmer aldrig dem orden, glömmer aldrig den kramen,
för det var sista gången jag såg dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0